Jul
Idag…
Fyller jag år! Yay! Var inte ens peppad över det förräns idag när jag fick en massa hälsningar på FB, omöjligt att inte bli glad :]. Idag ska det ätas god mat och tårta hos familjen, så ska jag nog försöka fixa nått till helgen så man kan se vännerna och ha det mys ute i solen.
En grej med mig, som jag känner mig riktigt dum över idag, är att jag rätt ofta hamnar i deppsvackor och känner att livet suger, att jag inte har vänner och att allt är pest typ. Men så får man en massa hälsningar av folk som bryr sig om en så inser man att man faktiskt har mycket folk kring sig. För er som inte vet så lever jag med tvångstankar. Jag går ofta runt med jobbiga tankar som ger mig extrem ångest. Normalt så skulle ju folk säga ”men sluta tänka på det då :]” men så lätt är det inte, för min tvångstanke-hjärna insisterar på att det är viktiga tankar att tänka på och det är där det hela blir jobbigt. Det kan hålla i sig i flera dagar/veckor och gör att jag ibland hamnar i långa deppsvackor. När man pratar om depressioner tänker man sig en superledsen människa som mår uselt konstant, men så är det ju inte. Själv så märker jag det knappt ibland förutom veckor senare då jag insett att jag de senaste veckorna vart riktigt pessimistisk, haft kort stubin och vart extremt lättirriterad på allt och alla. Verkligen orimligt irriterad. Det är inga extrema känslor eler utbrott men det går ut på hela livet liksom, på det sättet att man lätt isolerar sig, inte har lust att göra saker osv.
Ush, såhär öppen brukar jag inte vara på bloggen, men idag kändes det rätt :]. Det är inte alltid lätt att prata om sånt här för dom flesta förstår sig inte på det, och hur bra känns det att öppna upp sig för folk som inte alls kan relatera? Sen som person gillar jag inte heller att klaga eller deppa inför folk så väljer oftast att hålla det för mig själv och isolera mig lite istället. Inte broh egentligen, men men.
Aja, nu vet ni i allafall. inte många som vet om mina issues men det är lättare att berätta sånt här på bloggen ^^. Nej, nu ska jag och Luli möta upp min pojkvän.
Kram på er alla fina!!
9 Kommentarer
Kommentera
Frilansande
Grafisk designer &
illustratör
och det är mig och min design- fyllda vardag ni får följa här i bloggen. Jag går just nu första året i Grafisk designlinjen på Berghs och går ut våren 2013. Jag älskar att få vara kreativ och det yttrar sig oftast i illustrationer, skisser, pyssel, kreationer och lite allt möjligt. Hoppas ni uppskattar bloggen och det jag gör!
Kram / Catyn
Grattis på din B-day :D
Grattis :)
Vad modigt att du öppnade dig om dina tvångstankar. Det kan vara väldigt svårt att erkänna något sånt öppet, starkt gjort, genom det ger du dina tvångstankar mindre makt!:)
Hej, och grattis i efterskott!
Jag lever också med tvångstankar och jag måste göra saker på ett visst sätt osv osv. du vet säkert hur det är. Jag pratar med den KBT-terapeut och han ställer alltid så svåra frågor som får mig att fundera på varför jag egentligen gör som jag gör. Vad händer om jag inte gör det? Inte så mycket förmodligen, men jag måste ändå göra det. Annars kryper det i hela kroppen. Han har i alla fall hjälpt mig att begränsa hur många gånger jag måste göra dessa orimliga handlingar. Typ känna på dörrhandtaget om det är låst 20 gånger innan jag går ut. Nu (eller ja, under mina starka dagar) kan jag säga till mig själv: ”du får bara känna på dörren 3 gånger…” och då jag gjort det springer jag därifrån. Jag får jobba mycket med att betrakta mig själv utifrån genom terapin.
Jag vet inte varför jag berättar för dig (och alla som är inne här och läser) om det här, kanske för att det är så tabu och jag tycker det är viktigt att inte gömma det. Man behöver prata om det.
Kanske KBT kan vara något för dig?
Heej, tack så mycket! :]
Vad kul att du berättade det för mig! Jag vet precis hur du känner dig. Det är just för att det känns så tabu som jag också gärna tar upp det ibland. Jag skäms egentligen inte själv över det för jag vet att det bara är en del av mig som person och att det ändå är ganska vanligt med folk som har tvångstankar. Om det är något som gör det tabu så är det folks ovilja att förstå eller bry sig om det. Att folk kanske bara tänker att man är ”knäpp”. Men det är nog bara en ännu större anledning för att prata öppet om det så alla vet att vem som helst kan ha tvångstankar.
Jag hade en period för ca 2 år sen då tvångstankarna var som värst. då krööp det verkligen i kroppen på mig konstant i några månader, jättehemskt verkligen. Jag har dock bara tvångstankar och inga fysiska tvångshandlingar som du har. För mig är det mest att jag tänker jobbiga tankar som typ ”Du är aständ på den killen!” (om en total främling) så får jag extrem skuld, mår dåligt och får ångest (för att jag har min pojkvän som jag älskar). Så min tvångshandling är att försöka tänka mig ur den där känslan, och försäkra mig om att jag faktiskt inte gör det. Ofta hamnar jag dock i läget där jag funderar på om det är sant eller inte, så blir det typ en oändlig tvekan där jag grubblar fram och tillbaka på vad som är sant och inte.
Nu för tiden är jag mycket mer medveten om mina tvångstankar, men det är så lätt att ändå hamna i de dumma tankebanorna utan att jag märker det.
Vad bra att du går hos en terapeut! Jag sökte en förra hösten, vill absolut ha kbt, men har fortfarande inte fått någon. Fick ett brev häromdagen om att det blev en oväntat lång kö i år. Rätt sjukt att det ska ta nästan ett år, får nog ta och ringa dom snart. Jag skulle absolut behöva hjälpen, mest att ha någon som kan resonera med mig och pressa mig att sätta mig i obekväma situationer och motstå tvången. Ungefär så som din terapeut pushar dig att möta dina rädslor. I mitt fall skulle kbtn gå ut på att sätta mig i jobbiga situationer, tex ett rum med snygga främlingar eller nått :D, så lär jag få ångest och tänka ”TÄNDER JAG PÅ DOM HÄR KILLARNA?! :S” så måste jag istället för att springa ut ur rummet (som jag säkert annars hade gjort), stå kvar med all ångest tills det lägger sig och inte gå förräns jag lugnat ner mig. Så inser man för varje gång att inget farligt händer och att ångest är ett temporärt rus ^^.
Och om det nu finns folk som läser det här och tänker ”rädd för att tända på andra killlar? please..det är ju bara knäppt..” så kan ni ju googla på ”relationship ocd” så borde ni få upp ungefär 7 080 000 resultat ;]. We’re everywhere!
Jag vet hur det är med konstiga tankar som bara ploppar upp och inte går att bli av med. Fyfan! Men jag tror faktiskt det kan vara bra att låta hjärnan tänka dem klart, inte blockera allt för mycket, det är ju trots allt något som hjärnan vill bearbeta på något sätt och jag tror det kan vara bra att den får göra det, och bäst om man ha någon att dela tankarna med, då blir de mindre dramatiska och mindre otäcka, så det är bra att du sökt hjälp :)
Det är helt galet hur lång tid det tar att få prata med någon. Det läggs för lite resurser på psykvården. Mitt förslag är att ringa och tjata, berätta att du verkligen måste få prata med någon. Jag minns när jag var mindre (är 20 år nu) och mådde fruktansvärt dåligt och var farlig för mig själv; då ringde pappa min och tjatade och tjatade och till slut fick vi komma i alla fall lite tidigare än ”planerat”. Så ring och ring, du har rätt att få hjälp!
Ja, man ska typ inte pusha bort tankarna, man ska låta sig få dom, få ångesten, inte reagera och låta det gå över. Det är ju bara så svårt att låta bli att dras in i det >_<.
Sjysst att du fick hjälp av din pappa :], ska ta och ringa nu i veckan faktiskt, i will!
Hurra, hurra, hurra! :D
:D yaay! Kul att bli hurrad 2 veckor efter födelsedagen, blir gärna hurrad året om :D
Tack tack!