Det växer fram en Hippie inom mig

Så det första som händer idag är att jag vaknar, ser ett youtubeklipp länkat på facebook om hur USA tjänar pengar på att kriga, hur soldaters liv utnyttjas för att en liten skara onda mäniskor ska  tjäna på det medans miljonstals oskyldiga fattiga mammor, pappor, syskon och småbarn dör i krigen. USH! Det är såklart inget nyhet, men så satans sjukt det är. Har börjat rita lite hippie-motiv på senaste tiden, mycket inspirerat av egyptens underbara protester och allt det som händer i arabvärlden. Jag följde egyptens protester live på aljazeras hemsida flera dagar i rad förut. Satt med hörlurar på hela tiden medans jag jobbade eller ritade, ibland blev jag helt tårögd också. Min pojkvän tyckte nog att jag var rätt knäpp som involverade mig så mycket emotionellt i det, men det är inte den ”politiska” aspekten jag var så inne i. Jag är askass på att följa nyheter och har skitkass koll på politik och värdsliga events över huvud taget. Men när man ser tusentals människor samlas, dag efter dag och organisera scheman så vissa går och sover medans andra står kvar på torget så att torget aldrig står tomt blir jag rörd. Rörd för att dom här fina människorna står upp för sina rättigheter, liv och vägrar hunsas av dom få idioterna med makten. Tänk om det var i chile det hände, där jag har massor av släkt. Klart jag skulle hejja på dom, så varför inte heja på andras familjer med.

Så i den här andan delar jag med mig av videon ovanför. Som någon sa (i en av videosen  jag såg) så används patriotism ofta i krig för att skapa den här ”vi” mot ”dom” känslan. Allt fokus ligger på att skydda ”sina egna”. Hemskt, så hemskt att vara så trångsynt att man inte fattar att människor som lever på andra sidan världen, som kanske inte ser ut som dig eller har samma kultur som dig, fortfarande är människor dom med.

Nu vet jag att det inte alltid är så kul att höra folks ”politiska åsikter”. Jag tycker själv inte om det för det känns ofta som att nån försöker pracka på en sina åsikter. Men jag har aldrig vart särskilt intresserad av ”politik” och jag förväntar mig inte att alla ska tycka som jag. Men när det gäller krig och sånna här hemska övertramp på helt oskyldiga människor som hemskt nog lever i krig genereation efter generation så handlar det bara om medkänsla och empati. Kärlek för folk, som är precis som jag, som borde få leva ett fridfullt liv utan att alla utomstående människor med makt ska lägga sig i deras liv och påverka miljön dom lever i och deras framtid.

Oj vad preachigt det lät nu, men det är så svårt att låta bli. Tänk vad bra världen vore utan idioter. >_<

Ne, nu ska det ätas frukost iallafall. Vi hörs nog senare igen :]